stress effect

! ! ! !

Åskådares stresspåverkan vid tidsbegränsad prestation

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

Andreas Johansson Pola Salih

!

Labmoment Bio. Psyk. PS1 2014

Handledare: Tina Sundelin

3

! !

1

Åskådares stresspåverkan vid tidsbegränsad prestation Andreas Johansson, August Dahlskog, Pola Salih

! !

! ! ! ! ! ! ! ! !

Experiment med driftteori som utgångspunkt ta reda på hur åskådare presterar vid en tidsbegränsad uppgift genom kvantitativ metod. Grundhypotesen var att när deltagarna presterade inför stor grupp skulle resultatet bli sämst och högst resultat förmodades i liten grupp. Deltagarna delades in i grupper för att sedan få trä pärlor på en sytråd så snabbt som möjigt på 1 min. Det fanns tre olika miljöer att prestera i: ensam, liten grupp (8-10 personer) och stor grupp (ca 30 personer). Deltagarna fick uppskatta stressnivå enligt Borgs CR 100-skala både före och efter uppgift. Systoliskt och diastoliskt blodtryck mättes tillsammans med puls före uppgift. Resultatet föll sig annorlunda än väntat, deltagarna presterade bäst ensam och sämst i stor grupp.

Denna rapport är på en undersökning som gick ut på att testa hur prestationen av en uppgift påverkas av andras närvaro. Upplevelsen av stress är en del av livet, både hos människor och djur. Stressreaktionen har varit en nödvändig del för människans överlevnad. Även fast människan i det moderna samhället sällan utsöndrar stresshormoner för att fysiskt slåss för sin överlevnad så aktiveras dessa reaktioner mer eller mindre under livets gång, det kan bland annat handla om förlusten av goda relationer, ekonomiska svårigheter, existensiell ångest och hopplöshet, rädslor inför framtiden, eller som en enkel vardagssituation som när vi ska redovisa framför andra. Därför anser Lundberg & Wentz (2004) att stress är ett tillstånd som uppkommer när vi utsätts av påfrestningar. Eftersom dessa reaktioner är något vi alla känner igen från det vardagliga livet, utlösta av olika situationer, så känner vi förmodligen igen dess fysiologiska reaktionerna som exempelvis hjärtklappning, svettning, ökat blodtryck, ökad syreupptagningsförmåga osv. Dessa reaktioner är primitiva reaktioner ”Flykt- eller kamprespons” eller ”fight or flight” är respons på stressorer vilken är en överlevnadsmekanism som innebär att människor instinktiv vid vissa stimuli antingen flyr eller kämpar till följd av vissa fysiologiska svar på stimuli (Walter Cannon, 1932)

2

Vi måste också påpeka att det finns två typer av stress, där den ena är helt ofarlig och den andra extremt skadlig. Den ofarliga, hälsobefrämjande och prestationshöjande är den kortvariga stressen. Den stärker immunförsvaret som skydd mot angrepp, den gör oss pigga och alerta, den får oss att tänka snabbare och agera kvickare. Detta p.g.a. en aktivering av det autonoma nervsystemet, vilket utsöndrar adrenalin och noradrenalin. I lagom doser är utsöndringen av dessa hormoner nyttiga för oss, men när stressen varar under en längre tid så reagerar kroppen negativt på det och detta kallas för den skadliga stressen. Den långvariga stressen har många negativa effekter, b.l.a. försämrad immunförsvar, vilket ofta leder till sjukdom, hormonrubbningar, minnes och koncentrationssvårigheter, förhöjd blodtryck och värk i muskler och leder. Ser man inte till att återhämta sig under längre tid kan det leda till kroniska sjukdomar i bl.a. mag- och tarmkanalen, muskler och leder och även i det centrala nervsystemet (Stress, 2014) Vilka situationer vi anser vara stressande och hur vi hanterar dessa situationer är individuella. Richard Lazarus åskådliggör fyra aspekter som är de mest väsentliga för vår kognitiva bedömning (cognitive appraisal) (Lazarus, 1991) av en viss given situation. Lazarus anser att vi först bedömer situationens svårighetsgrad och värderar också dess betydelse för oss själv för att utföra och klara den (primary appraisal). Situationen kan klassas som irrelevant, godartad eller stressande. Ifall situationen anses vara stressande så blir individen tvungen att agera på något sätt (coping-respons). Sedan skattar vi våra resurser och möjligheter för att klara av uppgiften (secondary appraisal) Upptäcker vi att våra resurser inte är tillräckliga för att klara av uppgiften så upplever vi därmed en ökad stress. Därefter utvärderar vi konsekvenserna av att misslyckas med uppgiften. Anser vi konsekvenserna som hotande, så utlöser vi en stressreaktion. Slutligen bedömer vi hur stor negativ inverkan ett misslyckande har på självkänslan och hur starkt förknippad misslyckandet är med vår personlighet. Det vi hoppades kunna se var huruvida prestationen av en enklare uppgift blev bättre av en ökad stressnivå tack vare andras närvaro. Grundtanken med Cottrells evaluation apprehension theory (Cottrell, 1972) är att man utför enkla eller inövade uppgifter bättre i närvaron av andra tack vare en, ibland undermedveten, känsla av att den eller de närvarande kommer utvärdera och eller döma dig utifrån dina prestationer. Enligt Zajonc däremot så är effekten medfödd, att man presterar bättre på uppgifter pga blotta närheten av andra (Zajonc, 1965).

!

Hypotes Vår hypotes var att prestationen i uppgiften generellt skulle bli som bäst inför den lilla gruppen baserat på de två teorierna av Zajonc och Cottrell. En variation väntades också i den stora gruppen då en del kan prestera bäst där och en del kan börja prestera sämre på grund av en alltför stor stressnivå. Som sämst väntades resultatet bli när deltagarna var ensamma när de utförde uppgiften.

!

Metod

3

! !

Undersökningsdeltagare Psykologistudenter på grundkursen i psykologi vid Stockholms universitet rådfrågades om de ville medverka i en studie om stress och prestation. Själva studien var frivillig och de som inte ville vara med kunde avstå utan att det skulle påverka deras studieresultat. Det var sammanlagt 201 deltagare där 61.7 procent var kvinnor och 38.3 procent var män. Undersökningsdeltagarnas medelålder (med standardavvikelse) är 24 (6.7) år.

! !

Apparatur och material I undersökningen användes tråd, sax, pärlor, tidtagarur, blodtrycksmätare och Borg CR 100skalan för att mäta stress. Skalan gick från 0-100, där 0 innebär ingen stress alls och 100 innebär högsta möjliga stress. Försöksledaren informerade om att man även kunde skatta sin stress högre än max-gränsen ifall man ansåg sin stress överstiga max-gränsen 100. Saxen använde man för att klippa en tråd på cirka 20 cm, därefter skulle man trä en pärla på tråden och sedan knyta fast på ena änden av tråden. Tidtagaruren användes till att ta tid på deltagarna som utförde uppgiften. Blodtrycksmätaren testade puls, systoliskt blodtryck, diastoliskt blodtryck. Utöver det så användes ett svarsprotokoll som innehöll deltagargrupp, kön, ålder, uppskattad stress före, systoliskt blodtryck, diastoliskt blodtryck, puls, uppskattade stress efter och antal påträdda pärlor.

!

Procedur Försöksledaren introducerade experimentets upplägg för deltagarna först och därefter delades deltagarna upp i tre olika grupper, där ena gruppen var A, andra B och tredje C. Deltagarnas uppgift var att trä pärlor på en tråd i tre betingelser. De betingelserna som rådde för uppgiftens utförande var i stor grupp (alla tre grupper), inför liten grupp (den egna gruppen), jämte helt ensam. De tre grupperna (A,B och C) fick utföra uppgiften i tre olika betingelser och i olika ordning. Undersökningens syfte var att testa hur andras närvaro påverkar deltagarnas stressnivå, de olika grupperna utförde uppgiften i de olika betingelser i olika ordning vilket skulle borga för ett så rättvist resultat som möjligt. När experimentet väl började så utgick försöksdeltagarna utifrån de instruktioner som var presenterade för dem av experimentledaren. Experimentledaren gick ut från rummet och befann sig i ett närbeläget rum, detta för att inte påverka deltagarnas stressnivå. Ifall deltagarna behövde hjälp så var det bara att söka upp ledaren som hela tiden var tillgänglig. All utrustning fanns tillgängligt på två bord intill varandra med plats för fyra deltagare åt gången. När deltagarna satt vid bordet fick de först skatta sin stress med hjälp av Borgs skattningsskala (2001, ref. i Borg & Westerlund. 2012). Sedan fick de med hjälp av blodtrycksmätaren mäta puls, systolisk blodtryck och diastoliskt blodtryck. En av de i grupperna som inte utförde uppgiften satt med en tidtagarur och bad deltagarna att börja när de väl var redo. Deltagarna hade en minut på sig att trä på så många pärlor som möjligt. När tiden var

4

slut så var de tvungna att avsluta uppgiften omedelbart. Därefter fick deltagarna återigen skatta sin stress och räkna antalet påträdda pärlor, exklusive den första pärlan som var fastknuten på tråden. Alla värden inklusive påträdda pärlor fick de fylla i formuläret i de olika betingelserna som efter avslutad experiment samlades in. Experimentet utfördes på samma sätt i stor grupp, liten grupp och ensam. När experimentet utfördes ensamt så satt en av deltagarna i ett avskilt rum och de andra utanför rummet, en i gruppen skötte tidtagningen. När tiden var slut meddelades det genom att knacka på dörren och deltagaren lade ner pärlorna.

! !

Resultat

Sambandet mellan stress och närvaron av åskådare vid prestationstillfälle visade sig tydligt i experimentet. Fler åskådare närvarande innebar högre stress för testdeltagaren vilket påvisades främst i deras personliga skattning ( Tabell 1. )

!

Den uppskattade stressen efter prestationen var alltid högre än före, 21% högre för ensam, 29% högre för liten grupp och 27% högre för stor grupp. Testdeltagarna fick högre värden ju fler åskådare som befann sig i rummet och det kunde mätas genom deras höjda blodtryck, som mättes i både systoliskt och diastoliskt, samt mätning av puls ( Figur 1 ).

!

Tabell 1. Medelvärden (och standardavvikelser) för testdeltagarna. Skattning av stress där noll (0) var ingen stress och etthundra(100) extrem stress.

! ! ! 


! ! Figur 1.

Systoliskt blodtryck Diastoliskt blodtryck Puls

150,00 Me-

delvärden och standardavvi-

122,50 95,00

kelser för sys t o l i s k t b l o d- 67,50 tryck, diastolisktblodtryck 40,00 och puls för

Ensam

Liten grupp

Stor grupp

5

deltagarna i deras olika prestationsmiljöer, ensam (n=203), liten grupp (n=203), stor grupp (n=201), uppmätt före pärlpåträdandet. Betingelse

Uppskattad stress före test

Pärlor påträdda

!

!

!

Ensam (n=199) Liten grupp (n=200) Stor grupp (n=197)

14.76 (10.59) 18.89 (11.76) 26.16 (14.66)

12.47 (2.84) 12.23 (3.00) 11.68 (2.96)

Uppskattad stress efter test

!

76.31 (12.85) 76.67 (15.19) 80.48 (18.64)

!

Prestationerna ökade något marginellt med sämst resultat i stor grupp för att sedan öka med 4,7% i liten grupp och med högst prestation ensam där deltagarna presterade 8,7% bättre mot vad dem gjorde i stor grupp. Vid en jämförelse mellan de bästa resultaten mot de sämsta, där deltagarna delades på hälften utifrån deras prestation, i antal pärlor påträdda så kunde vi se att den övre halvan av prestationerna var 41% bättre samtidigt som systoliskablodtrycket var 3,5% lägre, diastoliskablodtrycket 0.2% lägre och den upplevda stressen innan testet var 26% lägre.

!

Diskussion

!

Vår grundhypotes utgick ifrån Zajonc´s (1965) driftteori och Cottrells (1972) evaluation apprehensionteori som skulle visa att våra deltagare skulle prestera sämre om inga eller färre åskådare befann sig i rummet vid prestationstillfället. Teorin baserades på att man vid enklare uppgifter presterar bättre om andra människor befinner sig närvarande och sämre ensam. Var det däremot en uppgift man kände sig osäker på att utföra så skulle man prestera sämre vid andras närvaro vilket innebär att deltagarna borde prestera bäst om de fick prestera i liten grupp som sista provgrupp för att man då fått förbättrat sina färdigheter under sina tre försök. Att prestera första gången ensam och på så sätt få träna innan prestationen skulle göras inför publik resonerade vi borde ha varit fördelaktigt men resultatet pekar inte på något sådant utfall. Resonemanget att deltagarna skulle ha olika förutsättningar beroende på i vilken ordning de skulle ta sig an de olika betingelserna var inkorrekt då ju slumpen spelade lika stor roll mellan de tre grupperna. Att bäst prestation uppnåddes ensam gick emot båda teorierna som vi styrkt vår hypotes med och frågan vi omedelbart ställde oss var huruvida vi definerade ensam. Närvaron av gruppmedlemmarna och den aktuelle provdetagaren åtskildes med hjälp av en dörr så att provdeltagaren skulle vara fysiskt ensam och inte visuellt uppmärksammad. Intressanta fortsättningsstudier skulle kunna vara att mäta gränsen på vart provdeltagaren anser sig vara ensam. Vetskapen att den lilla gruppen befinner sig på andra sidan dörren borgar tydligen inte för att deltagaren känner sig ensam i Cott-

6

rells och Zajoncs andemening. Hur skulle prestationen se ut om provdeltagarens resultat se ut om gruppen bestod av 30 stycken väntande på andra sidan dörren? Känslan att vara ensam var knappast optimal så validiteten på studien betraktas som låg. Det uppmätta blodtrycket mellan de 50% högsta resultaten och de 50% sämsta var knappt märkbar, diastoliska 3,5% och systoliskablodtrycket 0,2%, däremot var den uppskattade stressen före uppgiften hela 26% lägre hos dem som presterade högst. Upplevd stress har större betydelse för hur man presterar än högt blodtryck och puls inför en prestation så det vore även intressant att se hur personer med stor benägenhet för att tävla, s.k tävlingsmänniskor, skulle prestera mot personer med liten benägenhet att tävla. Så en annan intressant fortsättningsstudie skulle vara att se om provdeltagare som initialt ställer sig likgiltiga inför att prestera bra presterar bättre än tävlingsinriktade människor som sätter stor press på sig själva men att intresset för att prestera bra hos de tävlingsinriktade skulle löna sig ju mer övning som lades på uppgiften.

! !

Referenser

!

Borg, E., & Westerlund, J. (2012). Statistik för beteendevetare. Stockholm, Sverige: Liber, s. 36

! ! ! ! ! !

Hogg, M., & Vaughan, G. (2010). Essentials of Social Psychology. Harlow, England: Prentice Hall, kap 6 s. 156-159 Kalat, J. W. (2009). Attack and escape behaviours, Biological Psychology (sid. 353-365). Belmont, USA:Wadsworth. Lazarus, Richard S. (1991). Progress on a cognitive-motivational-relational theory of Emotion. American Psychologist, 46(8), 819-834. Lundberg, U., & Wentz, G. (2004). Stressad hjärna, stressad kropp: Om sambanden mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa. Stockholm: Wahlström & Widstrand Stress. 2014. Besökt 12 september 2014 på www.1177.se/stockholm/fakta-och-rad/sjukdomar/stress